Naturvårdsverket, Sveriges statliga myndighet med ansvar för jakten i Sverige och de som har den yttersta beslutsrätten kring jakt på våra fridlysta rovdjur definierar licensjakt på varg så här:
Jakt på varg. Vargen är fridlyst och får liksom de andra stora rovdjuren endast jagas under strikt kontrollerade former. Inför licensjakt på varg 2021 delegerades rätten att besluta om eventuell licensjakt på varg till länsstyrelserna, men bara om vissa förutsättningar är helt uppfyllda.
• Länsstyrelsernas beslut om licensjakt utgår från den inriktning som den regionala förvaltningen har beslutat ska gälla i länet.
• Licensjakt får aldrig ske så att antalet föryngringar i ett län eller ett förvaltningsområde understiger den miniminivån som Naturvårdsverket fastställt för länet och förvaltningsområdet. En föryngring är en varghona som har eller har haft valpar.
• Jakttid för licensjakt på varg är från och med den 2 januari till och med den 5 februari.
Licensjakten år 2021 riktas därför mot revir i de områden av länen Gävleborg, Västmanland och Örebro samt Värmland där tätheten av vargrevir är som högst. I två av de fyra län som det beslutats om licensjakt på varg, Gävleborg och Värmland har det efter att jakten startats inkommit krav, begäran, ansökningar om ökad tilldelning från våra landets två jägarförbund, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund samt ett skogsbolag. I Gävleborg togs ett snabbt beslut om att ytterligare fyra vargar från de ursprungliga sex fick skjutas. DNA har efter besiktningen visat att ena av de tillagda fyra vargarna kom från ett annat revir och ingick alltså inte i tilldelningen på licensjakten, även om den råkade befinna sig inom jaktområdet. I Värmland har länsstyrelsen i skrivande stund inte tagit något beslut om tillökning på licensjakten.
Detta har fått Revolution Rov intresserade av att verkligen titta lite närmre på jaktbesluten. Vad säger de egentligen om tilldelningen på jakten, hur motiverar de sina beslut om jakt på varg?
Vi lägger i den här analysen främst fokus på syfte och skäl som ligger bakom länsstyrelsernas beslut för licensjakt. Båda länsstyrelserna utger att den övergripande målsättningen för deras vargförvaltningen är att vargstammen ska ha gynnsam bevarandestatus samtidigt som det inte ska bli påtagligt svårare att hålla tamdjur och hänsyn ska tas till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden. I praktiken innebär det att alla förvaltningsåtgärder som vidtas, inklusive licensjakt, syftar till att främja denna samexistens mellan människa och varg. De tar till och med sin formulering lite längre och säger rakt ut att syftet med att besluta om licensjakt är att begränsa de negativa socioekonomiska konsekvenserna, underlätta tamdjurshållning och begränsa skador för att därigenom skapa förutsättningar för en hållbar rovdjursförvaltning. Effekten av licensjakt bedöms förbättra möjligheten för samexistens och på detta sätt bevara vargstammens gynnsamma bevarandestatus. De säger alltså mer eller mindre rakt ut att lokala sociala och/eller ekonomiska faktorer i länet har större tolkningsföreträde och väger tyngre än att bevara en starkt utrotningshotad art som Sveriges regering faktiskt bestämt. Som land har vi även skrivit under flera internationella konventioner och överenskommelser att bevara och stärka denna art. Länsstyrelserna underbygger sina utsagor med att dessa socioekonomiska konsekvenser har lett till en minskad acceptans för vargen som art och problem med illegal jakt uppstått.
Att i stället för att ta tag i ett verkligt problem i länen, den illegala jakten mot varg så hoppas man blidka jägarkåren med en licensjakt. Revolution Rov anser och tror att de jägare som redan valt att skjuta varg illegalt inte blidkas av en i deras ögon för liten tilldelning, de lever nog snarare med inställningen att det ena inte utesluter det andra…
I såväl Värmlands län som Gävleborg län anges skäl för licensjakten på varg med att älgförvaltning och älgjakt är såväl en samhällsviktig fråga som en viktig tradition båda i länen. I Värmlands län menar man till och med att möjligheten till en meningsfull älgjakt är en mycket viktig fråga för möjligheterna till samexistens mellan människa och varg i Värmlands län. Och Gävleborg i sin tur menar på att i de områden där varg förekommer kan det vara svårt att balansera det jaktliga uttaget av älg mot vargens predation.
Under jaktåret 2019/2020 sköts det sammanlagt 80 354 älgar i Sverige, varav 4240 stycken i Värmland och 5156 stycken i Gävleborg. Så även om ett vargrevir i genomsnitt tar 110-140 älgar på ett år beroende på vart det är lokaliserat så har det ju uppenbart blivit många älgar kvar till jägarna i båda länen…
Värmlands län menar även på att älgstammen ska förvaltas med hänsyn till betesskador på skogen och trafikolyckor å ena sidan och till rovdjurspredation och en meningsfull älgjakt å andra sidan. Samtidigt ska älgstammen hålla en hög kvalitet med avseende på reproduktion, könsfördelning och medelålder. Vad som är en meningsfull älgjakt torde vara upp till älgjägare att definiera enligt länsstyrelsen. Meningsfullhet för jägarkåren behöver definitivt inte vara likställt med det bästa för älgarna, naturen, den biologiska mångfalden och uppenbarligen inte det bästa för den utrotningshotade vargen.
Båda länen skriver i sina beslut att vargens påverkan på älgstammen inom ett revir påverkas framför allt av revirens storlek samt älgstammens täthet och reproduktion. Där älgtätheten är låg och tätheten av vargrevir är hög, blir vargpredationen så stor att inget eller mycket litet jaktuttag återstår. Och hur det ens kan vara ett statligt argument för att skjuta en starkt utrotningshotad inom hela landet förstår inte Revolution Rov.
De båda länen påpekar också jakthundar är en viktig del av viltförvaltning och svensk jakttradition samt har även stor betydelse vid eftersök på skadat vilt. Förekomst av varg ökar risken för angrepp på jakthundar, vilket i hög grad också påverkar människors uppfattning om varg. Hänsyn bör därför tas till jakt med hund i samband med beslut om licensjakt på varg. Att jägare vill fortsätta kunna jaga som de ”alltid gjort” med löshund är ju för att de då lyckas skjuta fler djur och lättare än om de skulle jaga på egen hand. Men att det skulle påverka ”människors” syn på varg är helt missvisande. Det påverkar jägarna ja, men det är ungefär 3% av Sveriges befolkning, så att definiera det som människors uppfattning är direkt missvisande. Länsstyrelserna borde där definiera sin målgrupp istället för att generalisera och göra det till en större grupp än det är. Det blir bara ett spel för gallerierna. Och oavsett definition på gruppen så borde inte en så liten grupp som löshundsjägarna ha tolkningsföreträde och stort inflytande på beslut som detta. Det är väl vargarnas faktiska antal, genetik och bevarande status i landet som helhet som borde komma först? Hur kommer det sig att en arts fortlevnad ska ta hänsyn till en liten del av vår befolknigns ”rätt” att utföra sin hobby?
Gävleborgs län lyfter att vargar lever som par eller familjegrupper i revir som de hävdar mot andra vargar. För att minska tätheten av varg behövs därmed tätheten av vargrevir minska. Länsstyrelsen bedömer att det därför är mest ändamålsenligt att jakten inriktas mot att upplösa utvalda revir. Till skillnad från att jaga enskilda individer i ett större antal revir kan en jakt som inriktas mot ett par/familjegrupp i ett revir medföra att föryngringar under nästkommande vår uteblir. Vidare kan den valda jakttiden också bidra till att de områden som omfattas av jakt inte återbesätts den säsongen. Revolution Rovs kommentar till denna formulering blir en återanknytning till Naturvårdsverkets riktlinjer för hur licensjakt på våra fridlysta och så kallade rovdjur ska gå till; enbart under strikt kontrollerade former… Men ändå skjuts fel varg. Från det revir och jaktområde som länsstyrelsen säger sig ha sådan kontroll på att de kan ta dessa beslut. Och det är just där även Värmlands län kan hamna om de mötesgår Jägarnas riksförbund ansökan på en ökad tilldelning i Stora Börreviret. Där finns stora likheter med skeendet nyligen i Ryssjöreviret, Gävleborg. Vargrevir med tilldelning på licensjakten, andra revir i gränsområden. Jägarna påstår att det finns fler när tilldelningen tryter. Och inte bara fler vargar skjuts utan också fel vargar.
Kanske länsstyrelserna kan ta lärdom av varandras missberäkningar? Kanske de kan vidta sina beslut utifrån vargens bevarande status som starkt utrotningshotad art istället för högröstade lokala intressegrupper?
Länkar till > Länsstyrelserna beslut i sin helhet.
Revolution Rov 