Händelse vid en Svensk örnåtel

Revolution Rov rapporterar om
HÄNDELSER VID EN SVENSK ÖRNÅTEL

Fotografen, friluftsmänniskan och naturälskaren som Revolution Rov har haft förmånen att prata med har ett gömsle där hen fotograferar örnar. Fåglar har i alla tider fascinerat människan. I Sverige är det tiotusentals människor som ägnar stor del av sin fritid åt fågelskådning i olika former.
Och den här personen har en stor förkärlek för just örnar. Många av de hot som en gång höll på att orsaka örnarnas utdöende i Skandinavien finns kvar än idag. Dessutom har även nya hot tillkommit, hot som påverkar grundläggande förutsättningar för att örnarna ska kunna överleva och föröka sig. Ofta handlar det om olika typer av markexploatering, exempelvis för bebyggelse, trafik, skogsbruk eller vindkraft, eller illegal jakt.
Fotografen vi pratat med har därför för att få till bra och kontinuerliga tillfällen att observera och fotografera örnarna en åtel vid ett gömsle som örnarna äter vid. Fotografen gör detta som en del i ett deltagande i ett projekt som sträcker sig över hela Sverige. Så åteln är också ett sätt att utfodra örnarna över tid så att de ständigt har ordentligt med föda för att växa och även reproducera sig med starka och livskraftiga ungar varje år. Under vintertid med mycket snö har örnarna det extra svårt att hitta föda och åteln blir extra viktig.

Till saken hör också att den här platsen även ligger i anslutning till vargrevir. Vargarna besöker därför naturligtvis också åteln för att få i sig lite mat även om det är väldigt sällan. Det kan gå månader, ändå upp till ett halvår mellan besöken berättar hen. Fotografen tycker om att ha de där och fotar och följer även de, ser de lite som de ”skygga kompisarna varg”.
Detta gör att jägare i trakten spekulerar i vad som sker där och många ogillar att gömslet ens finns. Snöskotrar kör runt på mossen bara för att störa, fotografen har då sagt till dom att försvinna därifrån, de svarar ofta nonchalant eller lite provocerat ”varför då”?
Vid flertalet tillfällen har kablar blivit avskurna till kameror, flera viltkameror har blivit stulna. Värsta händelserna var nog ändå när en person ställer sig efter väggen till gömslet och skjuter, det har hänt 2 gånger. Vid ett av tillfällena gick sedan jägaren ut på myren skjuter 5 ytterligare skott.
Fotografen har fått stickhål i däcken på sin bil flera gånger. Ibland är luften utsläppt, men som tur var så har det vid de tillfällena ändå gått att köra hem. När hen fått grisar till åteln långt hemifrån som först körs i bil och sedan med egen kraft forslas till gömslet och åteln för örnarnas skull, viltvård på riktigt i försök att hjälpa örnarna till ett mer livskraftigt liv. Att sen mötas av sabotage på sin utrustning och bil, att ständigt bli motarbetad av jägare i deras tro att hen ägnar sig åt uppfödning av varg.
Fotografen berättar vidare: Jägarkåren beskyller mej för att det skulle vara mitt fel att vargen stannar på skogen på grund av min åtel, en del tror att jag föder upp valpar i gömslet.
Hen undrar hur folk kan vara så okunniga och intoleranta till andra intressen än sina egna. Under jägarexamen får ju jägarna lära sig att man ska hjälpa vilt som har det svårt, speciellt under vintern. Menar sen vidare på att vid jägarutbildningen borde de få lära sig mycket mer om ekologi, men en del kursledare uppmanar ju helt öppet: skjut så mycket räv ni kan.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jakten i Sverige går ju ändå ut på att man ska förvalta viltet. Inte skjuta så mycket man kan.
Nu i januari när licensjakten på varg började var flera jägare här och kollade efter spår, trots att det är förbjudet att jaga vid åtel. Under 2-3 januari var det nationell örnräkning som blev störd på grund av alla jägare i området, såg inga fysiska personer. Men jag vet att de var i närheten, det åkte väldigt mycket bilar på vägarna. När vi skulle åka hem efter inventeringen var det mycket mindre luft i framdäcken på bilen…
Man blir deprimerad av att inte få vara ifred med det man gillar och håller på med. Verkar som jägarna tror att dom äger naturen, de visar ingen respekt för andra. Trots att de själva vill så respekterade för det de håller på med. Och helst lämnade helt själva under sin jakt…
Hen avslutar lite uppgivet: ”Det är bara 2 ½ månad som inte jakt pågår, djuren får aldrig vara ifred”.

---

Revolution Rov känner efter det här mötet att vi blir stärkta i en känsla vi redan hade. Det talas en hel del om hur ’aktivister’ stör jakter, förföljer och trakasserar jägare. Media har till och med börjat prata om ”naturterrorister” eller som om hela djurrättsrörelsen skulle vara ondsint. Men det är sällan, eller aldrig det lyfts hur jägare kränker, trakasserar individer och grupper de ser som ett hot eller ifrågasättande av deras intresse och ståndpunkt. För det sker både rent fysiskt som det fotografen beskriver eller i mer osynliga områden. Jägarna använder ofta härskarteknik i sina utspel. Alltså att i olika sociala manipulationer förstärka sin position i en hierarki genom att på olika sätt underminera andra grupper eller intressepartier. Detta sker såväl på plats i landsort mot de som bor där, eller i sociala medier.

Den här berättelsen förstärker en syn och känsla vi har om att det här inte är något man bara ska skaka av sig eller gå igenom. Det är något våra myndigheter behöver få upp ögonen på och aktivt avverka. I ett land som säger sig vara demokratiskt, måste alla verka för demokrati.

---